Jag och min man hade just gått och lagt oss när jag kom på att jag glömt berätta att jag på eftermiddagen spontan skickat in en ansökan till Sveriges Mästerkock. Förvånat tittade han på mig och undrade hur jag tänkte. Som vanligt tänkte jag inte - jag bara gjorde det svarade jag honom! Ja ja älskling det blir nog bra, sov nu sa han!

Det här hände för ett år sen.

Lite förstod jag då att vårt liv var på väg att förändras totalt. Lika bra det - hade jag vetat vad som väntat hade jag nog aldrig somnat den kvällen!

Dagen därpå blev jag uppringd av en "casting director" som det så fint heter, en timmes intervju om ditt och datt, om mat, livet, hundar - allt! Sofia var otroligt lätt att prata med det flöt på av bara farten!

Efter det samtalet sa Sofia att de gärna ville att jag skulle komma på en intervju i Umeå veckan efter. Jag skulle presentera en rätt - varm eller kall för en förjury. Det är så att de inte skickar vidare alla till att träffa den riktiga juryn. Vi norrlänningar gjorde alltså vår presentation i Umeå för att slippa åka ner till Stockholm på vinst och förlust.

På mindre än en vecka efter att jag sökt (sökte tydligen sista dagen) satte jag mig bilen med en kylbag och en massa byttor - jag skulle lägga upp en tallrik med cognacsgravat reninnanlår med västerbottenost chips, picklad lök och wasabi och lingon dressing (ni som inte har läst tidigare inlägg - det fungerar!!!)  

Fylla i papper, fotas och lägga upp på tallrik - nervös är bara förnamnet! Så är det min tur, jag och tre tjejer till. Vi fyra insåg snabbt det komiska i det hela, det var jag Jenny, en Jenny till, en annan tjej och ytterligare en Jenny .... svårt att stå ut på något sätt i ett rum där vi alla heter likadant! Tur att jag var först! Berätta om mat och vem man är på ca 1 min. Gick det här vägen skulle jag få träffa Mischa, Markus och Leif! OJ!

Allt vi fick veta var att om vi inte blir uppringda före kl 21 ikväll så har vi inte gått vidare.

Tomhet - var det så här det skulle sluta. Jag hade en konstig känsla i magen på vägen hem från Umeå den dagen. Tänk om, Tänk OM!

Så ringde telefonen - jag var vidare - jag skulle till Stockholm - jag skulle få träffa juryn!